Så var jag där igen då. Dags och fly. Jag vill inte, men jag vet ju att all ångest och obehag inte kommer försvinna förren jag får börja om. Sedan är jag livrädd för att stöta på någon från mitt förflutna. Alla dessa gånger jag börjat om. Sverige är för litet. Men det är inte så jävla lätt att stanna när man är helt ensam. Inga vänner lr bekanta. Jag passar inte in här. Jag passar inte in i Sverige. Kanske inte på jorden ens.Jag gillar inte att vara på samma ställe för länge. Då blir jag inte anonym längre. Även fast jag inte har några vänner så blir det automatiskt någon form av kontaktnät genom att man känner igen grannen, hon som brukar handla där o där o.s.v Allting var påväg uppåt. Över en sommar togs alla sakerna från mig. Så här är jag nu. Där jag började.

Så sitter man här ensam ännu en lördagkväll. Jag har ingen lust med någonting. Jag önskar jag kunde somna så jag kunde sova bort några dagar tills det känns bättre. Om det kommer kännas bättre någon gång.Jag skulle kunna gå ut på en promenad. Det är ju mörkt ute nu så då är det ingen som ser mig. Jag skulle kunna vräka ur mig hur mycket hat som helst. Men jag är likgiltig just nu. Jag rycker mest bara på axlarna åt allt. Jag skulle vilja vara hos den personen jag älskar. Men det känns inget vidare när jag inte är älskad tillbaka. Det finns inte ens några tårar kvar.Jag är ingenting.

Om ingen vet. Jag menar vem frågar efter en då om inte nu. Alla skulle endå bli glada för min skull. Glada att jag gått vidare och så. Ja, kanske skulle jag t.o.m göra det. Gå vidare då. Det spelar egentligen ingen roll till vad. Allt verkar så mycket bättre än det här. Ingen kan säga att jag inte har försökt. Jag gjorde det. Jag trodde faktiskt att jag hade lyckats. Jag hade liksom börjat känna liv. Det är så fruktansvärt elakt. Att låta mig känna på det en liten stund och sedan visa mig vad jag är ämnad för. Men det gjorde mig inte starkare. Tvärtom. Jävla ynkrygg jag är, jag vet. Jävligt feg. Men låt mig vara det då. Låt mig vara här då. Du behöver inte bry dig. Du behöver inte ha dåligt samvete. Jag lovar dig. Det är du och alla andra som inte bryr sig, så du ska inte känna dig ensam. Låt mig vara här bara. Det räcker.