Jag är en hemsk människa. Jag förstår varför han lämnade mig. Jag är en egoistisk människa som tror att jag har en jävla massa kunskap om allting fast jag inte har det om allt. Vilket jag ju egentligen vet, men det är när jag pratar innan att tänka på att jag kanske inte har så mycket kunskap inom det ämnet som jag skäms så över mig själv. Skäms så jag avskyr mig själv.När jag försöker se på mig själv genom andra människors ögon så förstår jag inte ens varför jag vandrar runt här på jorden. Men å andra sidan, det är ingen som behöver ta del av mitt liv. Nu har jag låtit honom gå också. Så nu är även han fri från mig. Man kan väll knappast vara till någon börda om man håller sig ensam? Jag önskar bara att han kunde älska mig. Hur lång tid ska det här pågå egentligen.. 6 månader? 1 år? 2 år? 5 år? En livstid? Om jag visste vore det så mycket enklare att fatta beslutet.

Jag skulle kunna spy på mig själv. På min kropp. Så mycket hatar jag vad det blivit av den. Jag mår illa av att känna den, se på den, veta om den, Allt! Äcklig känner jag mig. Ful och äcklig. Det är jag i en utomjordings kropp. Detta är inte jag!